Whist är en av kortspelens riktiga klassiker – ett stickspel för fyra spelare som lade grunden för både bridge och många moderna sällskapsspel. Ett stick är den samling kort som varje spelare lägger ut i tur och ordning under en omgång, och den som lägger det högsta kortet vinner sticket. Reglerna är enkla att lära sig men ger gott om utrymme för taktik, och spelet har underhållit familjer och spelklubbar i snart tre sekler. Här går vi igenom allt du behöver veta om whist: utrustning, utdelning, trumf, hur du spelar stick, poängräkning och de vanligaste varianterna – plus konkreta tips för dig som är nybörjare.
Snabbfakta
| Antal spelare | 4 (två lag om två) |
|---|---|
| Kortlek | Vanlig lek, 52 kort (inga jokrar) |
| Mål | Vinna flest stick och nå målpoängen först |
| Speltid | Cirka 20–40 minuter |
| Svårighetsgrad | Lätt att lära, taktiskt djup |
| Ursprung | England, 1700-talet |
Vad är whist?
Whist är ett så kallat stickspel utan budgivning, där fyra spelare bildar två fasta lag om två personer. Partnerna sitter mitt emot varandra vid bordet och samarbetar under spelets gång – men får bara kommunicera genom vilka kort de spelar, aldrig med ord eller tecken. Målet är att ditt lag ska vinna fler stick än motståndarlaget och vara först att nå det poängtal ni spelar till.
Spelet växte fram i England på 1700-talet ur det äldre spelet Ruff and Honours och blev snabbt enormt populärt. Under 1900-talet tog bridge över som det stora tävlingsspelet, men whist lever vidare – inte minst i Storbritannien, där lokala turneringar kallade whist drives fortfarande arrangeras. Vill du läsa mer om hur den vanliga kortleken växte fram kan du titta i vår guide till kortlekens historia.
Det här behöver du
- Spelare: Exakt fyra, uppdelade i två lag om två. Lagkamrater sitter mitt emot varandra.
- Kortlek: En vanlig kortlek med 52 kort, utan jokrar.
- Kortens valör: Ess är högst, följt av kung, dam, knekt, tia och så vidare ner till tvåan som är lägst (A K D Kn 10 9 8 7 6 5 4 3 2).
Du behöver alltså ingen specialutrustning – en helt vanlig kortlek räcker, precis som i många andra klassiska kortspel.
Så delar du ut korten och bestämmer trumf
Vem som delar ut först avgörs genom lottning, och sedan går givaren vidare ett steg medsols efter varje omgång. Givaren delar ut hela leken ett kort i taget, medsols, tills alla fyra spelare har 13 kort på handen.
Det allra sista kortet – det som tillfaller givaren själv – läggs upp med framsidan uppåt på bordet. Färgen på det kortet blir trumf för hela omgången. Trumf är den färg som slår alla andra färger: ett trumfkort vinner alltid över kort i de tre vanliga färgerna. Det uppvända kortet ligger kvar synligt tills det är givarens tur att spela till det första sticket, varefter givaren tar upp det i sin hand.
I turneringar bestäms trumf ibland i förväg i stället, genom att färgerna turas om i en fast ordning (hjärter, ruter, spader, klöver), ofta med en giv helt utan trumf inlagd med jämna mellanrum. Det tar bort slumpen i vilken färg som blir trumf.
Så spelar du ett stick
Spelaren till vänster om givaren börjar och spelar ut valfritt kort. Sedan lägger övriga spelare ett kort var, medsols. När alla fyra har lagt ett kort är sticket komplett.
Följa färg
Grundregeln är att du måste bekänna färg – alltså spela ett kort i samma färg som det första kortet i sticket, om du har ett sådant. Först om du helt saknar den färgen får du spela något annat: antingen ett trumfkort för att försöka vinna sticket, eller ett valfritt kort i en annan färg om du inte vill eller kan trumfa.
Vem vinner sticket?
- Om ingen spelar trumf vinner det högsta kortet i den färg som spelades ut först.
- Om ett eller flera trumfkort spelas vinner det högsta trumfkortet, oavsett vad de andra la.
Den som vinner sticket samlar ihop de fyra korten och lägger dem åt sitt lag, och får sedan spela ut det första kortet i nästa stick. Så fortsätter det tills alla 13 stick är spelade och spelarnas händer är tomma.
Poängräkning i whist
När alla 13 stick är spelade räknar varje lag ihop sina stick. De första sex sticken kallas the book och ger inga poäng alls – de ses som en grundnivå. Det är bara sticken utöver sex som räknas.
- 7 stick = 1 poäng
- 8 stick = 2 poäng
- 9 stick = 3 poäng
- 10 stick = 4 poäng
- 11 stick = 5 poäng
- 12 stick = 6 poäng
- 13 stick (alla) = 7 poäng
Det är bara det lag som tar flest stick som får poäng för en omgång. Tar ni sex stick eller färre blir det noll poäng den given.
Honnörer (valfri regel)
I den traditionella versionen finns även poäng för honnörer – de fyra högsta trumfkorten: ess, kung, dam och knekt. Om ett lag tillsammans håller alla fyra honnörerna får de 4 extrapoäng, och tre av de fyra ger 2 extrapoäng. Honnörerna räknas efter att omgången är slut. Ett lag som redan står på 4 poäng på väg mot målet får dock inte poängsätta honnörer samma giv. Om båda sidor skulle få poäng samma omgång räknas sticken alltid först. Många moderna spelare struntar helt i honnörer, eftersom de bygger mer på tur än på skicklighet.
Att spela till seger
Hur många poäng ni spelar till varierar mellan olika traditioner:
- Engelsk whist: Första laget till 5 poäng vinner.
- Amerikansk whist: Spelas ofta till 7 poäng.
- Rubber: Bäst av tre spelomgångar, likt i bridge.
- Long whist: En längre variant som spelas ända till 10 poäng.
I turneringar spelar man i stället ofta ett bestämt antal givar och summerar hur många överstick (stick utöver sex) varje lag tagit totalt.
Renons och felspel
Det grövsta felet i whist är att inte bekänna färg trots att du har ett kort i den utspelade färgen – på engelska kallat revoke. När det upptäcks får motståndarlaget vanligtvis välja en påföljd: antingen att flytta över tre stick till sitt eget konto, eller att ändra poängen med tre poäng. Straffet räknas alltid före den vanliga poängräkningen. Observera att äldre regelböcker ibland använder ett tvåsticksstraff i stället, så kom överens om vad som gäller innan ni börjar.
Vanliga varianter av whist
Whist har gett upphov till en hel familj av spel. Vissa lägger till budgivning, andra ändrar antalet spelare. Här är de mest kända varianterna och hur de skiljer sig från grundspelet.
Jämförelse
| Variant | Spelare | Trumf | Utmärkande drag |
|---|---|---|---|
| Klassisk whist | 4 (2 lag) | Sista uppvända kortet | Ingen budgivning, poäng för honnörer |
| Solo whist | 4 | Budgivning | En spelare kan spela ensam mot de tre andra |
| Bid whist | 4 (2 lag) | Budgivning | Spelas ofta med 54 kort inklusive jokrar |
| German whist | 2 | Sista uppvända kortet | Tvåmansspel där man drar nya kort från leken |
| Svensk whist (fyrmanswhist) | 4 (2 lag) | Ingen fast trumf | Röd/svart linje väljer vanligt spel eller nollspel |
| Scotch whist (Catch the Ten) | 2–8 | Sista uppvända kortet | Tian i trumf är mest värd, spelas till 41 poäng |
Gillar du tvåmansvarianter som German whist hittar du fler förslag i vår lista över bra kortspel för två. Och om du redan känner till moderna stickspel som spader eller hjärter kommer mycket i whist att kännas bekant.
Tips för nybörjare
- Spela ut din starkaste färg. Ofta är det din längsta färg – den där du har flest kort – eftersom du då har störst chans att till slut få hem egna stick i den.
- Håll koll på trumfen. Räkna hur många trumfkort som spelats. När motståndarnas trumf är slut blir varje högt kort du har i en stark färg nästan garanterade stick.
- Spara dina trumfkort. Använd dem vid rätt tillfälle – när du är renons (saknar en färg helt) eller för att ta tillbaka initiativet när motståndarna styr en färg.
- Läs av din partner. Eftersom ni inte får prata är korten ni spelar ut er enda kommunikation. Att leda ut en viss färg kan signalera var din styrka ligger.
Vanliga misstag att undvika
- Att glömma bekänna färg. Det vanligaste – och dyraste – felet. Kontrollera alltid om du har den utspelade färgen innan du spelar något annat.
- Att slösa trumf tidigt. Lägg inte höga trumfkort på stick som ändå inte är viktiga.
- Att inte räkna sticken. Håll reda på hur många stick ditt lag tagit så du vet när ni passerat de sex som krävs för poäng.
- Att prata eller gestikulera med partnern. Det är mot reglerna och förstör spelets poäng.
För den som vill prova fler strategiska stickspel med budgivning är plump ett bra och lättillgängligt nästa steg.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare krävs för whist?
Klassisk whist spelas av exakt fyra personer i två fasta lag om två, där lagkamraterna sitter mitt emot varandra. Det finns dock varianter, som German whist, som är gjorda för två spelare.
Hur bestäms trumf i whist?
Det sista kortet i leken, som tillfaller givaren, vänds upp. Färgen på det kortet blir trumf för hela omgången. I turneringsspel kan trumf i stället vara bestämd i förväg efter ett rullande schema.
Hur räknar man poäng i whist?
De första sex sticken ger inga poäng. Laget med flest stick får 1 poäng för varje stick utöver sex. I traditionella regler kan man även få extrapoäng för honnörer, de fyra högsta trumfkorten.
Vad är skillnaden mellan whist och bridge?
Whist saknar budgivning – trumf avgörs av ett uppvänt kort och alla lag spelar varje giv. Bridge, som utvecklades ur whist, lägger till en budgivningsfas där spelarna tävlar om kontraktet och vem som blir trumf.
Är whist ett tur- eller skicklighetsspel?
Det är en blandning. Vilka kort du får delas slumpmässigt, men hur du spelar ut dem, läser av motståndarna och samarbetar med din partner avgör ofta omgången. Över många givar väger skickligheten tyngre än turen.