Vira är ett gammalt svenskt kortspel som brukar beskrivas som Sveriges nationella kortspel. Det är ett stickspel – ett spel där man vinner omgångar som kallas stick – för tre spelare, och det räknas som ett av de mest invecklade kortspel som någonsin skapats. Den här guiden förklarar grunderna steg för steg på ett sätt som nybörjare kan följa, utan att du behöver kunna hela regelverket utantill.
Snabbfakta
| Antal spelare | 3 (4 möjligt, en står över) |
|---|---|
| Kortlek | Vanlig lek på 52 kort |
| Kort per spelare | 13 – övriga 13 bildar talongen |
| Speltyp | Stickspel med budgivning (solo-familjen) |
| Ursprung | Sverige, enligt tradition ca 1810 |
| Spelmarker | Bet och pinnar, förvaras i en virapulla |
| Speltid | Varierar, ofta en längre spelkväll |
Vad är vira?
Vira (även stavat Wira) är ett stickspel för tre personer som spelas med en vanlig kortlek på 52 kort. En av spelarna – den som bjuder högst i den budgivning som inleder varje giv – spelar ensam mot de två andra. Den ensamma spelaren kallas spelförare, och de två andra är motspelare.
Spelet tillhör den så kallade solo-familjen, dit även Solo Whist och Préférence hör, och det brukar kallas den mest avancerade medlemmen i den familjen. Spelidkaren och författaren Dan Glimne har kallat vira ”Sveriges nationella kortspel”. Till skillnad från till exempel tyska skat blev vira aldrig standardiserat, och därför finns det flera olika regelvarianter sida vid sida.
En kort historik
Virans exakta ursprung är okänt. Enligt en seglivad tradition ska spelet ha uppfunnits omkring 1810 vid tingsstugan i Vira bruk norr om Stockholm, där rättens personal är sagda att ha blivit insnöade av en storm och fördrivit tiden med att snöra ihop ett nytt spel av de kortspel de redan kunde. Historiker ser berättelsen som just en tradition snarare än en belagd händelse.
Under 1800-talet blev vira ett mycket populärt sällskapsnöje, och spelet lever kvar än i dag genom bland annat virasällskap och virapartier. Carl Larsson skildrade ett parti i akvarellen ”Till en liten vira” från 1902. Populariteten dalade dock under 1900-talets första decennier, i takt med att den moderna kontraktsbridgen förde in i Sverige (bridgen introducerades här 1928).
Det du behöver för att spela
- Tre spelare. Fyra kan sitta vid bordet, men då står spelaren till höger om given över och deltar inte den given.
- En kortlek på 52 kort. I praktiken används ofta två lekar som byts mellan givarna, där den vilande leken används för att bestämma färgernas rang (se nedan).
- Spelmarker. Vira spelas om poäng i form av marker i olika valörer, vanligen kallade bet och pinnar. Markerna och insatserna förvaras i en virapulla, en liten ask som ofta har fack för varje spelare och ett vändbart lock som kan fungera som gemensam pott.
Korten rangordnas på vanligt vis: ess är högst, därefter kung, dam, knekt, tia och så vidare ner till tvåan. Budgivningen i vira påminner om den i bridge, där spelarna tävlar om att få spela ett kontrakt.
Så går en giv till – steg för steg
En giv (en spelomgång) består av fyra faser: giv, budgivning, köp och spel, och till sist betalning.
1. Given
Givaren delar ut 13 kort till var och en av de tre spelarna, oftast i givor om 4-3-3-3. De 13 kort som blir över läggs i en hög i mitten som kallas talongen (eller köpstocken). Talongen är central i vira: beroende på kontraktet kan spelföraren och ibland motspelarna använda den för att byta ut och förbättra sina kort.
2. Budgivningen
Förhand (spelaren till vänster om givaren) måste öppna budgivningen och får inte passa direkt. Sedan bjuder man medsols. Varje bud är namnet på ett kontrakt – ett löfte om vad spelföraren ska åstadkomma, till exempel ”ta minst sex stick”. Ett bud måste alltid vara högre än det föregående, annars passar man. Den som en gång passat får inte komma in i budgivningen igen. När två spelare passat blir den tredje spelförare och ska försöka uppfylla sitt kontrakt.
3. Köpet och spelet
Innan korten spelas ut sker ofta ett köp: beroende på kontrakt får spelföraren ta hela, delar av eller ingen del av talongen och byta ut kort på handen. När spelföraren bara använder en del av talongen får motspelarna byta ur det som blir kvar.
Själva spelet går till som i de flesta stickspel: förhand spärrar ut första kortet, och var och en lägger ett kort medsols. Man måste följa färg om man kan; annars får man trumfa eller saka (lägga av ett annat kort). Högsta trumf vinner sticket – finns ingen trumf vinner det högsta kortet i den utspelade färgen. Den som vinner ett stick spelar ut till nästa.
4. Betalningen
När alla stick är spelade avräknas resultatet i marker. Lyckas spelföraren med sitt kontrakt får hen marker ur potten och ibland av motspelarna. Misslyckas hen får hen i stället betala. Att bli av med kontraktet med ett enda stick kallas enkel bet, medan att bomma med två stick eller mer kallas codille och kostar mer.
Kontrakt och bud
Det är mängden kontrakt som gör vira så komplext. Den mest spridda budtabellen kommer från ”Viraboken” som kortfabriken Öberg gav ut 1945 och innehåller 40 olika kontrakt, från det lägsta (begär) till det högsta. Du behöver inte lära dig alla på en gång – tabellen nedan visar de viktigaste grupperna.
| Kontraktstyp | Mål | Talongen |
|---|---|---|
| Begär / 7-, 8-, 9-spel | Ta 6, 7, 8 eller fler stick med trumf | Delas med motspelarna |
| Turné / vingel | Vänd 1 eller 2 kort för att bestämma trumf, ta minst 6–8 stick | Delas med motspelarna |
| Solo | Ta 6–13 stick i egen trumffärg utan att själv röra talongen | Endast motspelarna byter |
| Vira | Ta alla 13 stick i en färg | Spelföraren tar hela |
| Misär (olika former) | Förlora samtliga stick, utan trumf | Varierar med formen |
Att bjuda ett visst antal stick är en tanke som går igen i andra svenska stickspel – i plump gäller det till exempel att bjuda exakt hur många stick du ska ta. Chicago är ett annat svenskt klassikerkortspel värt att prova om du gillar den här typen av spel.
Misär – konsten att förlora alla stick
En särskild grupp kontrakt kallas misär, från franskans misère (elände). Här är målet det omvända mot vanligt: spelföraren ska förlora varenda stick, och det spelas utan trumf. Tar man ett enda stick är det enkel bet, tar man två eller fler är det codille.
Tanken att undvika stick känner du kanske igen från hjärter, där poängen ligger i att slippa vissa kort. Det finns flera misärformer i vira, bland annat gök (där spelföraren tar hela talongen och visar upp sin hand öppet) och olika köp- och solomisärer där man byter olika många kort.
Marker och virapulla
Vira spelas om marker i olika valörer – traditionellt kallas de bet och pinnar, där en bet motsvarar ett visst antal pinnar. Vid spelets start sår man en gemensam pott, och under spelets gång flödar markerna mellan potten och spelarna beroende på resultatet. Hur mycket ett lyckat eller misslyckat kontrakt är värt beror på vilket slags trumf som spelats. Allt förvaras i den karaktäristiska virapullan, som gett namn åt själva potten.
Varianter av vira
Eftersom vira aldrig standardiserades finns det flera regelvarianter. Några av de mest kända:
- Nivåvira. Kontrakten delas in i nivåer, där bud på samma nivå rangordnas lika och kan överbjuda varandra.
- Isbergsvira. En nivåbaserad variant från Sundsvall, uppkallad efter att budtabellen liknar ett isbergs tvärsnitt.
- Norrlandsvira. En äldre reform från tidigt 1900-tal som la till några extra kontrakt.
Stockholms Virasällskap antog 1999 en reviderad budtabell som rättar till vissa egenheter i Öbergs gamla tabell. Vilken tabell ni spelar efter är en överenskommelse ni gör innan partiet börjar.
Vanliga nybörjarmisstag
- Att vilja lära sig allt på en gång. Börja med de enklaste budkontrakten (begär, 7-spel) och lägg till misär och solo efter hand.
- Att glömma följa färg. Precis som i andra stickspel måste du följa den utspelade färgen om du kan.
- Att bjuda för högt. Ett kontrakt är ett löfte – bommar du betalar du. Väg handens styrka mot vad du lovar.
- Att strunta i vilken budtabell ni använder. Kom överens om tabell och insatser innan ni delar ut första given.
Viktiga punkter
- Vira är ett stickspel för tre där en spelförare spelar ensam mot två motspelare.
- Varje giv börjar med en budgivning där högsta budet bestämmer kontraktet.
- Talongen på 13 kort används för att byta och förbättra handen – hur mycket beror på kontraktet.
- I misärkontrakt är målet det omvända: att förlora alla stick.
- Resultatet avräknas i marker; enkel bet är billigare än codille.
- Kom överens om budtabell (t.ex. Öbergs 1945 eller Stockholmstabellen 1999) innan ni börjar.
Vem passar vira för?
Vira passar den som tycker om strategiska stickspel med budgivning och inte skräms av ett stort regelverk – gärna den som redan gillar bridge eller spader. Är du nyfiken på fler traditionella spel hittar du fler guider i vår samling av kortspel. För att komma igång på riktigt är det enklaste att spela några givar tillsammans med någon som redan kan spelet, eller att följa en utförlig regelbok.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Hur många spelare krävs för vira?
Vira är ett spel för tre personer. Om ni är fyra kan ni ändå spela: den som sitter till höger om given står över och deltar inte den given, så att det alltid är tre aktiva spelare.
Vilken kortlek används i vira?
En vanlig fransk kortlek på 52 kort. Varje spelare får 13 kort, och de återstående 13 korten bildar talongen i mitten. Ofta används två lekar som byts av mellan givarna.
Vad betyder misär i vira?
Misär kommer från franskans misère och betyder att spelföraren ska förlora samtliga stick, utan trumf. Att ta ett enda stick ger enkel bet, medan två eller fler stick ger den dyrare codille.
Varför kallas vira Sveriges nationella kortspel?
Uttrycket kommer från spelidkaren Dan Glimne och syftar på att vira är ett genuint svenskt spel som var mycket populärt under 1800-talet. Det är en beskrivning snarare än en officiell titel.
Är vira svårt att lära sig?
Grunderna – giv, budgivning, stick och betalning – går att lära sig på en kväll. Det som gör vira krävande är de många kontrakten och budtabellen. Börja med de enklaste buden och bygg på efter hand.