Skitgubbe – regler, faser och tips för det klassiska kortspelet

Skitgubbe är ett klassiskt svenskt kortspel som passar bäst för tre spelare. Det ovanliga med spelet är att det utspelar sig i två faser: först samlar du på dig kort genom att ta stick, och sedan gäller det att bli av med samma kort så snabbt som möjligt. Det finns ingen vinnare – bara en förlorare, som får det föga smickrande namnet ”skitgubben”.

En sak är värd att reda ut direkt, eftersom den skapar mycket förvirring: många använder ordet ”skitgubbe” även om ett helt annat kortspel, nämligen utläggningsspelet med tre dolda och tre öppna kort. Det spelet liknar snarare Vändtia och beskrivs på den sidan. Den här guiden handlar om den klassiska Skitgubben – tvåfasspelet.

Vad är Skitgubbe?

Skitgubbe är ett så kallat ”beating game”, där spelet i grunden går ut på att slå motståndarens kort med ett högre. Det spelas med en vanlig kortlek och passar 2–4 spelare, men är allra bäst med tre.

Målet är att inte bli sist kvar med kort på handen. Den som blir det förlorar och utses till skitgubbe. I vissa sällskap får förloraren dessutom härma ett get­läte som plikt. Namnet betyder ungefär ”otrevlig gubbe”, och spelet kallas även Mas eller Mjölnarmatte.

Två namn, två olika spel

Ordet ”skitgubbe” används i dag om två helt olika kortspel, vilket är bra att känna till innan du börjar:

• Klassiska Skitgubbe – tvåfasspelet med sticktagning och utläggning som beskrivs i den här guiden. Det är den ursprungliga och dokumenterade varianten.
• Utläggningsspelet – varianten med tre dolda kort, tre öppna kort och en hand, där 2:an nollställer och 10:an bränner högen. Det spelet är egentligen samma sak som det internationella ”Shithead” och ligger nära Vändtia.

Kom överens i sällskapet om vilken variant ni menar, så slipper ni prata förbi varandra.

Så förbereder du spelet

Du behöver en vanlig kortlek med 52 kort, utan jokrar. Korten rangordnas som vanligt, med ess högst och tvåa lägst.

• Bestäm vem som ger. Given delar ut 3 kort till varje spelare, ett i taget och medsols.
• Resten av leken läggs som en draghög (kallas även talong) med baksidan uppåt mitt på bordet.
• Spelaren till givarens vänster börjar.

Fas 1: samla kort genom stick

I den första fasen bygger du upp den hand du sedan ska bli av med. Ett stick är helt enkelt de kort som spelas i en omgång. I grundvarianten består varje stick av två kort.

Så här går det till:

• Den som är i tur lägger ett valfritt kort, och nästa spelare lägger ett valfritt kort ovanpå. Färgerna spelar ingen roll i fas 1, och det finns ingen trumf ännu.
• Den som lade det högsta kortet vinner sticket, lägger båda korten nedåtvända framför sig och leder nästa stick. Dessa vunna kort blir din hand i fas 2.
• Efter varje spelat kort drar du ett nytt kort från draghögen, så att du hela tiden har tre kort på handen så länge det finns kort kvar.
• Blir korten lika höga blir det en stunsa (studs): korten ligger kvar, båda drar nya kort, och samma spelare leder igen tills någon vinner och tar hem alla korten.

En viktig taktisk detalj: du är inte tvungen att vinna sticket. Ibland vill du med flit lägga ett lågt kort och låta motståndaren vinna, eftersom det är starka kort du vill samla på dig inför fas 2.

I stället för att spela från handen får du, så länge det finns mer än ett kort kvar i draghögen, vända upp det översta kortet i högen – men då måste du spela det kortet direkt.

Det sista kortet i draghögen avgör vilken färg som blir trumf i fas 2. Den som tvingas dra det kortet behåller det nedåtvänt tills fas 1 är slut. När draghögen är slut fortsätter spelet med korten på handen tills en spelare som är i tur inte har något kort att lägga. Då är fas 1 över.

Fas 2: bli av med korten

Nu är alla 52 kort fördelade mellan spelarna, oftast ojämnt. Den som drog trumfkortet börjar. Målet är att göra sig av med sina kort så fort som möjligt.

• På din tur måste du antingen slå kortet som ligger överst eller plocka upp det.
• Du slår ett kort genom att lägga ett högre kort i samma färg, eller genom att lägga ett trumfkort på ett icke-trumfkort.
• Kan eller vill du inte slå kortet måste du ta upp det på handen. Det är då nästa spelares tur.

Ett stick i fas 2 tar slut på ett av två sätt: antingen har lika många kort spelats som det finns spelare i sticket – då läggs korten åt sidan, ut ur spelet (kallas ”avstick”) – eller så har alla kort plockats upp, så att bordet är tomt.

Ju fler som blir av med sina kort, desto kortare blir sticken. Den som till slut sitter ensam kvar med kort på handen har förlorat och blir skitgubben.

Vanliga varianter

Skitgubbe spelas i många hemgjorda varianter. Några av de vanligaste:

• Alla spelar till varje stick i fas 1. I stället för tvåkortsstick lägger alla spelare ett kort (eller flera lika höga) till varje stick. Den här versionen är i dag minst lika vanlig som grundvarianten och passar 2–6 spelare.
• Sekvenser i fas 2. Du får lägga en svit av flera kort i följd i samma färg, som slås av en högre svit eller av trumf.
• Skitkort. Om en spelare fått väldigt få kort efter fas 1 delas de lägsta korten (2–5) ut till den spelaren för att jämna ut.
• Tvåspelarvariant. Med bara två spelare läggs en särskild ”avstickshög” åt sidan som spelarna drar ur i fas 2, för att spelet inte ska bli för förutsägbart.

Bestäm vilka regler ni kör innan ni börjar.

Strategi för att inte bli skitgubben

• Samla höga kort i fas 1. Det är i fas 2 du behöver dem, så prioritera ess, kungar och trumf.
• Förlora billiga stick med flit. Behöver du inte kortet är det ingen idé att vinna ett stick fullt med låga kort.
• Spara trumf. I fas 2 är trumfkort din räddning när du inte kan slå på annat sätt – kasta dem inte i onödan.
• Bli av med låga kort tidigt. Låga kort är svårast att slå med, så spela ut dem medan du kan.
• Håll koll på motståndarna. Ser du att någon snart är slut med sina kort kan du behöva ändra din egen plan.

Historik och bakgrund

Spelet härstammar troligen från Finland, där föregångaren Myllymatti omnämns redan på 1800-talet. Den svenska Skitgubben kallas även Mas och Mjölnarmatte, och besläktade spel finns i Norge (Mattis) och Finland (Koira, som betyder ”hund”).

Gemensamt för hela den här spelfamiljen är tvåfasupplägget och att det inte finns någon vinnare – bara en förlorare. Att förloraren ibland får härma ett djur, till exempel en get eller en hund, är en gammal tradition som lever kvar i många sällskap.

Vanliga frågor (FAQ)

Hur många spelare är Skitgubbe bäst för?

Spelet går att spela med 2–4 spelare, men fungerar allra bäst med tre.

Vem vinner i Skitgubbe?

Ingen. Skitgubbe har bara en förlorare – den som sist blir kvar med kort på handen och utses till skitgubbe.

Vilka är spelets två faser?

I fas 1 samlar du kort genom att ta stick. I fas 2 försöker du bli av med de kort du samlat, genom att slå motståndarnas kort eller plocka upp dem.

Hur bestäms trumf i Skitgubbe?

Trumffärgen avgörs av det sista kortet i draghögen. Den spelare som drar det kortet behåller det tills fas 1 är slut.

Är Skitgubbe samma spel som Vändtia?

Nej. Vändtia (ibland kallat ”spansk skitgubbe”) är ett rent utläggningsspel och skiljer sig från klassiska Skitgubbe, som är ett tvåfasspel med sticktagning.

Varför kallas förloraren skitgubbe?

Namnet är ett gammalt skällsord för en otrevlig gubbe. I vissa sällskap får förloraren dessutom härma ett getläte som ett skämtsamt straff.